Jag tycker att det är svårt att lägga till sömnsmån på mina mönster nu när jag har en overlock. På min vanliga symaskin använder jag 1 cm och det kan jag se riktigt bra och kan rita på frihand men 0,6-0,7 är desto svårare. Så jag har försökt att göra några mallar som ska hjälpa mig. Den första jag gjorde (längst till höger) är jättebra på raksträckor men blir lika jobbig som en vanlig mätsticka i kurvor. Så jag testade att rita ut cirklar istället och gjorde ett hål i mitten så att en pennas udd skulle få plats i mitten.
Jag skrev ut cirklar på vanligt papper med en radie på sömnsmånen (diametern är dubbelt så lång) och ritade av med en permanent penna som fäste på plast.
Första omgången var i lite för mjuk plast och vek sig hela tiden. Nästa omgång så hittade jag hård plast från en gammal förpackning och har varit mycket bättre, men jag tappar bort dom hela tiden! Jag gjorde typ 4st och har bara 1 kvar nu. Jag tycker att dom fungerar superbra men jag måste komma på ett sätt att färga dem så att dom hittas lättare på mitt bord/golv. Jag hoppas också kunna hitta en laserskrivare som kan skriva ut på plast så att cirklarna blir jämnare än mitt kalkerande. Jag ska också komma ihåg att pennudden tar 1-2mm och öka omkretsen lite.
Stora var med och planerade sin klänning och hon ville ha det här rådjurstyget som jag hade köpte för några veckor sen. Jag har ett i samma serie med skogsdjur i en turkos/mintfärg som hon gärna ville ha också men efter ha tittat på de två tygerna tillsammans kunde jag bara inte säga ja, inte ens för att göra Stora glad. Dom såg verkligen hemska ut tillsammans, för mycket som hände helt enkelt. Hon bestämde också att hon ville ha spets.
Klänningen är storlek 128 helt utan anpassningar.
Efter ha gjort klart den skulle Stora inspektera men hon var inte nöjd, hon tyckte att den var för tråkig (i efterhand kom jag på att jag borde satt spets på kantningen av fickorna också). Så jag frågade runt i Runis facebook-grupp och fick lite tips. Lisa (fordefinabylisa på instagram) är en av Runis testare och har en väldigt specifik stil vilket jag gillar och hon tipsade bla om rosetter och att jag skulle kunna sätta dom på kragen och vid fickorna. Det var föresten Lias alster som gjorde att jag vågade och ville testa spets på Lillas Cozy Dress med hundar förut.
Jag hittade i alla fall ett vitt bomullsband nere i mina gömmor och gav mig i kast med att leta efter min Bow-easy för att få jämna rosetter… men jag fick ge upp till slut. I mina försök att rensa/städa där nere i kontoret har den förmodligen hamnat i en hög som inte kommer se dagens ljus förrän om många, många månader. Så jag fick knyta rosetterna med hjälp av fingrarna ändå, men de blev riktigt jämna ändå eftersom jag valde att göra de med ganska lite mellanrum mellan fingrarna, men det blev ganska pillrigt när jag gjorde det.
Jag fäste en rosett i kragens nedre del och en på vardera ficka. Jag hade velat ha en bredare spetsrand både runt ärmar och fållen på kjolen men jag har än så länge bara en spets så det fick bli den. Men jag tror att den hade sett lite mer ”gullig ut” med en tydligare spetskant. Jag hade också tänkt att det skulle vara rådjurstyget på utsidan av kragen och det rosa på insidan men eftersom jag som vanligt satt uppe sent när huvudet inte riktigt är med blev det som det blev.
När jag väl var färdig var Stora riktigt nöjd och har till och med skrutit på skolan om att det är jag som gjort den, vilket värmer mammahjärtat lite extra.
Jag har föresten köpt lite etiketter som jag glömt att prova. Jag köpte en del storlekslappar i de storlekar som jag normalt syr och sedan också dessa tvättrådslappar. Jag är inte riktigt nöjd med tvättråden. Jag tycker att dom känns lite styva så jag att jag kommer testa en annan variant när dessa är slut, och med de här kommer jag nog att sätta dom på kjolen eller på något ställe där de inte är hud mot hud.
När det kom till Lilla har hon ju fått en liknande modell tidigare men utan raglan-ärmar så jag vill testa att göra något nytt på hennes så jag valde att göra en knäppning trots att jag varit lite nervös för det. Jag valde även en huva eftersom hon fortfarande springer runt som en liten tomte här hemma med luvor och mössor.
Att skapa knäppningen var MYCKET lättare än jag trodde. Jag var rätt att jag inte skulle få till bredden tillräckligt men att lägga på den rekommenderade centimetern gjort det perfekt och eftersom jag halade fram min bandkantanre gick kantningen också smidigt även om det blev lite ojämnt på nåt ställe. Det mest frustrerande på hela klänningen var dock att få dit knapparna. Jag har en prymtång så själva fästningen är inget problem men att få igenom stiftet var jobbigt. Jag satt med nål och potatiskännare och allt jag kunde komma på och fick ändå bara i två honor innan jag fick spader och var tvungen att ta en paus. Jag rådfrågade facebook-gruppen igen (tack gud för att den finns) och fick ett självklara svaret syl (att jag inte ens tänkte tanken) och efter det kom jag på att jag har två olika sylar från mitt papperspysslande, en från Tim Holtz och en från We R Memory Keepers. Jag testade både och gillade den från We R Memory Keepers bäst. Den blir lite tjockare upptill och känns lite stadigare så hålen blev tydligare.
De resterande hålen tog lika lång tid tillsammans, om inte lite kortare, som de två första, och nu vet jag hur jag ska göra nästa gång. Jag blev lite sugen på att ge mig på bebiskläder nu när det är en liten som är beräknad snart i släkten och jag hanterar mina knappar.
När jag höll på med den här klänningen kändes den lite clowning, att färgerna blev lite väl mycket men när den sitter på är den riktigt fin och jag får inte den känslan alls. Och Lilla älskar den, förmodligen mest för fickorna (som snabbt blev fyllda med babblare) och luvan. Jag trodde hon skulle gilla de små monstren men jag är inte ens säker på att hon sett dom ordentligt.
Mellan har önskar sig en snurrklänning ett tag nu (med luva och i grönt). Han vanliga favoritklänning börjar bli väldigt sliten och han är inte längre lika intresserad av att härma Stora och hennes prinsesserier så alla rosa klänningar är inte heller intressanta. Men han vill fortfarande ha klänningar och speciellt sådana som man kan dansa i.
På Mellans klänning valde jag helcirkelkjolen eftersom han ville ha en snurrkjol. Jag har ett delat liv (mest för att det gröna tyget inte räckte till hela klänningen), ingen axeldetalj och luvan som hörde till mönstret.
Eftersom jag tyckte att kjolen var lite tråkig med allt det grå piffade jag till den lite genom att stryka dit några stjärnor. Jag använde ett die-set från Crafter’s Companion och vit Heat transfer från Stoff och Stil. Jag och mellan gav oss ut på äventyr tillsammans och åkte till Cili in Papers för att hitta en die som fungerade och det här setet hade en stjärna som var så nära perfekt det bara kunde bli (jag hade klippt ut en från det gröna tyget som jag kunde använda som referens).
Jag satte bara stjärnorna på en liten bit av kjolen och jag tänkte mig att det skulle se ut som stjärnorna från det gröna fallit ned. Dock blev det lite tråkigt med bara en storlek så jag blandade in några större och mindre stjärnor också. När jag höll på blev till och med Maken intresserad så han hjälpe mig att placera ut stjärnorna. Jag tycker att det blev riktigt bra!
Mellan blev väldigt förtjust i klänningen har har haft den hela helgen och han planerar att ha den på förskolan också. Han har uttryck missnöje över att det inte fanns någon ficka (jag orkade inte göra någon eftersom kjolen var så stor)så det får bli på nästa.
Jag gjorde en bredare kantning på ärmen än jag brukar men det var för att jag ville att det gröna verkligen skulle synas och knyta samman tygerna med varandra.
